Den här Måndags morgonen blev inte riktigt som tänkt. Inte för att jag planerar mina morgnar men, jag kan inte minnas en morgon som denna.

Vet nästan inte vad jag håller på med längre, eller vet jag det?

Jag gör det ju inte för att jag tycker det är kul, heller inte för att bli sedd. Jag bara liksom gör/är. Är det fel av mig då?

Att vara sån?

Alla har vi väl olika relationer till våra vänner? Vissa kan man skoja med och vissa skoja mindre med. Vissa tar saker mer illa upp medans vissa bara skrattar och man är vänner ändå.

Så jo, man har olika sätt man är på med olika vänner. Kanske inte alla, men jag tror ialf. att det är så.

Alla människor är ju olika. Vi träffar folk och blir förälskade. Sen försöker vi ändra den personen vi en gång föll för.

Varför?!

Dög det inte längre?

Vad var det som blev fel?

Fortfarande då.... är det dens fel? Att han/hon som en gång föll för dig, helt plötsligt nu vill ändra på dig?

Är det ens logiskt och genomförbart?

Gud vad många frågetecken det blev nu :P

Men ialf. jag är en sån person som prioriterar helst mina vänner framför den jag träffar. Bara för att jag gör det, betyder inte det att jag tycker mindre om han jag "dejtar" då vore det ju helt fel och ens dejta eller hur. Men jag kommer alltid att göra det, mina vänner kommer jag förhoppningsvis ha kvar hela mitt liv. Pojkvänner, dejter och killar man träffar. Dom kommer ju och går av olika anledningar. Vissa funkar och vissa mindre. Men när det kommer till att den andre börjar inkräkta och känna att han har ensamrätt på en.... då, då backar jag ur. Mina känslor för denne dom flyger iväg fortare än man hinner säga bye!

Det betyder så mycket för mig när man kan komunicera. Diskutera vettigt utan skrik och gap.

Det blir väl trevligare så?

Usch vad sånt här ska vara så svårt.

Man kan ju inte dejta flera :P