Sömnlös natt.

Igår kväll så la jag mig ganska tidigt. Klockan 21-22 tiden liksom.
Tittade på några avsnitt av two and a half men
Såg väl två avsnitt för sen så vandrade tankarna långt iväg utan att jag kunde hindra det.
Det resulterade i en sömnlös natt.
Ibland hatar jag mig själv för att jag gör som jag gör ibland, jag får alltid bara ta hårda smällar för konsekvenserna. And still i do it. And everytime it makes me cry and break inside.

Igår var allt underbart, dansade på rosor och älskade mitt liv.
Funderar även på om det händer för att det finns saker som är osagda. (clearly)
Men just nu känns allt såntdär bara trams och påhitt..
Vart jag än står så måste jag tampas med samma/liknande saker. Har jag inte kämpat nog med det som en gång förstördes, trodde jag hade hittat rätt och aldrig mer skulle behöva få den där känslan.
Den här känslan var nästan lite värre.. och den skrämde mig.
Jag grät inte ens först. Är det för att man hamnar i en sån förtvivlad chock? Som man ibland inte gör det?
Uttrycket "Behandla andra som du själv vill bli behandlad"

Jag gillar det uttrycket och brukar ofta säga det för mig själv. Men börjar fundera på om det är så att om man behandlar andra illa så kan man bli lika illa behandlad tillbaka utav samma person.
Men om det är utan vetskap, det går vita lögner. För att dölja en smärta man vet kommer förstöra. Hur fungerar det då? Då är det ju bara enkelt egentligen .... båda två är helt vilsna och vet inte bättre.
Kan man verkligen leva så?
"Lär dig livets stora gåta, älska glömma och förlåta"
Står det på en skylt i mitt kök.
.... kommer aldrig att kunna glömma och förlåta.



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback