Ensamheten kryper fram..

 
 
Det är sånna här dagar som jag bara vill slänga bort, dagarna då min kära sambo lämnar huset, för att återigen åka och jobba... i flera dagar. Alltså dööööö!
 
Man blir bortskämd av att ha honom hemma så länge som vi haft nu under julen. 17 dagar tror jag bestämmt, det är ganska mycket jämfört med 4 dagar.
 
Så ja, det är lätt hänt att man blir lite bekväm när gubben är hemma :)
 
Så imorgon är sista slappar dagen, sen börjar Miranda skola igen, vardag igen. 
Vänta in papper om vad Linus har fått för dagis, den här gången. Ska bli spännande.
Väntat sen augusti på dagis plats. 
 
Mamma behöver jobba! 
 
Men, det sköna med att ha varit ledig, är att få återgå till en normalt stressig vardag :)
nä men ni fattar. Gå upp tidigt, göra iordning barnen för skolan. Åka och handla. Jobba . Komma hem utmattad, göra mat... borsta tänder... DÖ I SOFFAN. Det är så himla skönt.
 
Jag behöver det verkligen. Börjar känna mig extremt säck-potatis. Har säkert gått upp i vikt också. 
Och börja träna igen, så jag blir piggare :)
 
Dö i soffan, ja det har min hund redan gjort.. snygg.
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback