Totalt urartad dag.

 

Vet inte vad som skulle kunna få mig på benen just nu, det känns för tungt att resa sig.

haha ja, Linus kan alltid få upp mig på benen, i ur och i skur.. 

Men nu när jag ligger i sängen så önskar jag att föralltid ligga kvar här. Vill inte ha morgon och en ny dag, jag vill stanna, inte gå tillbaka eller framåt.

 

Bara stanna här.

 

Om uppmärksamhet är för mycket begärt, vad ska man då begära för att det ska kännas bättre utan någon uppmärksamhet alls?

 

Jag går den här vägen ensam nästan varje dag, det är jobbigt, lite stöd och hejjande kan väl inte skada?

 

Det skulle ju bara få mig att må bra, i själen, så varför kan inte jag få det?

Ska jag bara ge och du ta.. utan att ge ? Är det rättvist?

 

Jag vet snart varken ut eller in. Det driver mig till vansinne, och det var inte tanken.

 

När jag saknade dig, då kom du tillbaka till mig, jag var lyckligare än någonsin förut. Men nu när jag har dig, saknar jag dig nästan ännu mer, men du verkar inte komma tillbaka ..som du en gång gjorde.

 

Förr så kunde jag inte hålla blommor vid liv, men nu får jag dom att blomma. Var det kärlek jag fick byta bort mot att få gröna fingrar? 

 

Isåfall..

 

Vill jag ha kärleken tillbaka, för inga blommor är mer vädra än kärlek ifrån dig.