Dedicated to my ex.

VARNING för grov text jag bara var tvungen att skriva.
 
 
jag vet att du varit med om jobbiga saker också men du har ju ingen diagnos eller svårigheter som jag!
 
"... ingen diagnos eller svårigheter, varenda människa på jorden har någon form av svårighet"
 
Jag har haft en förjävlig uppväxt redan sen jag var 3 år gammal!!! Och sen BAJSA på det när jag var 15... så ursäkta mig om jag är känslig... men det blir så när man levt det liv jag levt och det kan inte du sätta dig in i och det har du inte ens försökt att göra heller... nästan så du förnekar det.
 
"Att du lever det liv du gör just nu, är pga. dina egna handlingar och val"
 
En sån som du klarar jag mig utan i livet. Bättre MUPP kan man ju ha... en som iaf. FÖRSÖKER sätta sig in och FÖRSÖKER förstå...
 
 
"Du var 16 år när du stack OCH BAJSA, därav stannade du upp i mitt huvud, du är fortfarande 16 år för mig, och inte min MUPP.. det är jag som klarat mig utan dig"
 
Jag har varit inne i en depression nu sen nyår... då är man extra sårbar och känslig. Men vad bra att du mår bra iaf. och lever ett bra liv nu... till skillnad från andra som nästan aldrig får må bra...
 
"Det finns perioder då jag också är deprimerad och sårbar, det kallas PMS! Sen om du mår dåligt, är ju inte det mitt problem?"
 
Jag håller på o kämpar varje dag med mina svårigheter... du kan inte jämföra mitt liv med ditt! Har du gått hos BUP i 4 år? Vuxenpsyk i flera år efter det? Har du gått DBT 2,5 år?
 
 
"JAG kan inte jämföra? Det är det ju för fan du som gör. Jag behöver inte jämföra."
 
Dina ord får mig att vilja skada mig själv... för det påminner mig om hur värdelös jag är och att jag aldrig kommer få må bra och att jag aldrig kommer ha ett fungerande liv med ett social nätverk... det får mig att påminna mig själv om allt jävligt jag varit med om att det tack vare det har lett till allt jävla lidande. Det får mig att påminna mig om att jag inte vill leva egentligen men jag måste för mina barns skull... Jag har inte skadat mig själv på 2 år... tack!
 
" Alltså, det verkar som att dina besök hos "psyket" gör verkan.... verkligen. Tycker synd om dina barn som inte fick välja förälder"
 
 
Jag kommer alltid ha den här sårbarheten... så det är upp till dig om du vill acceptera det eller inte... att det är som det är. Jag vill kunna ta kritik men jag kan inte det i dag... det bara är så... och det kommer jag säkert alltid att ha. Tyvärr ingår det i den här diagnosen.. jag kan inte bara troll bort den.
 
"Kritik finns överallt, kan man inte ta den så bör man inte ha ett "socialt nätverk" , jag kommer aldrig acceptera att någon som du tror att du är på någe vis .. ett undantag .. för det är du inte."
 
 
Du är som en barnunge. Häver ur dig vad som helst och beter dig som du vill, för att sedan aldrig ta itu med konsekvenserna, då surar du och slår dövörat till. Precis som en bortskämd jävla snorunge!
 
BRAT!
 
 
Så... från det att du stack OCH BAJSADE, tills nu. Vet du inte ett piss om vad jag varit med om och fått gå igenom. Så jag behöver inte jämföra med dig, för jag gör tvärtemot dig, jag skyltar inte med det för att folk ska tycka synd om mig. Jag håller det för mig själv och går VIDARE. 
 
Så om det gör mitt liv till så mycket bättre så ja, mitt liv är ta mig fan så mycket bättre.
.. och med vetskapen att jag inte bara sitter på röven och häckar som du gör, så skiner mina dagar.
 
Du kanske skulle ta och prova det du också, resa på röven och sluta tycka synd om dig själv. Det är bara du som gör att du själv mår dåligt, det kan tyvär inte jag bidra dig med.
 
Du är dessutom inte ett piss utan din man. Du är sjukskriven och "hemmafru" , du kan inte ens hålla ordning på ditt egna hem! Som du spenderar varje dag i . 
 
JAG , jag har hand om två barn varje dag och varannan vecka, helt ensam! Jag har ingen man hemma som hjälper till här hemma. Och du säger att jag har det så jävla lätt!!?? 
 
Som själv bara sitter på röven framför datorn hela dagarna och tycker synd om sig själv. Två barn och en man har du. Och du visar noll tacksamhet. Det är helt sjukt galet!
 
Jag kan säga hur mycket som helst till dig, men det har jag verkligen ingen lust med. För jag känner inte att jag behöver göra det. Fast egentligen skulle du behöva höra andra människor om DERAS problem, så kanske du skulle förstå att DU inte är den enda i världen som har problem och som det är såå himla synd om. Dina problem är inte ens jämförbara med andra människor som faktiskt har det så mycket värre, men som ändå inte bara sitter och tycker synd om sig själva. 
 
Dom jobbar, dom tar itu med det... och lever ett bra liv. Dom som egentligen har haft det värre...
Tänk på det du!
 
 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback