Har ju själv gissat på att jag kommer väga 62 ialf. (tror jag?)

Men jaa, det här var första gången jag sett när jag stått på en våg :P
Så vi får se nu, bara 4 veckor kvar, hur mycket jag kommer att väga.
Tror ändå att den här lille krabaten inte blir alls så mycket större än vad Miranda var när hon föddes.

Miranda var 46 cm lång och vägde 2910.

(när jag föddes vägde jag också nånstans runt där, men var 52 cm)

Spännande spännande :)

Hade det hemskt igår ... får sån smärta i bröstet. Gör så in i fanken ont!! Sen klockan 17 igår tills nånstans sent in på kvällen. Hade god lust att snitta upp bröstet på mig för att undersöka vad f-n det är som gör såå himla ont :(

Ända jag läst som kan bota smärtan lite... är och bara sitta upp. mm och det hjälpte ju mycket, not.

Tog även smärtstillande men det hjälpte ju inte så fort. Blev inte så smärtstillande för mig.

Haha, nu i helgen när vi ska handla, så ska vi handla blööjor :) Vad kul. Och sen packa väskan lite.

Vill ha barn nu nu nu!! För jag vill komma i mina kläder JA JA JA!! Och kunna sova normalt.. mmmhm. Vill kunna ligga PÅ jonas ...och kramas... utan att ha en mage som är ivägen. Vill se mina fötter. Ta på mig skor på 1 minut. ja.. och såklart hålla i min bebis :) gå med barnvagnen. Höra skrik, gurgel och skratt.

Kan faktiskt inte än föreställa mig att jag snart har ett barn till. Det är helt obegripligt :)

Miranda har ju redan bestämt att hon helst vill bestämma hans kläder när han ska klä på sig :)

Så skönt att hon är lika uppspelt och glad som en annan är. Hon längtar nog mer än vad jag gör. Hade varit väldigt hemskt om hon inte alls brydde sig eller ville ha en bebis.

För så kan det ju bli. Men jag tror att det kommer gå bra. Miranda är så snäll och go.

"Då kommer du mamma och jag och bebisen att bo här, för jonas bor ju bara här ibland" hahahaha hon sa det igår.

"ja, jonas är ju hemma helger" :)

ja herregud. Jag blir ensam med två barn nu! Ibland tänker jag "hur tänker jag"

Men sen så är det bara solklart. Nog att han är borta oftast 4 dagar, så har jag ju hans hjälp resten utav dagarna.

Han är underbar.

Nu på midsommar var det 1 år sedan som ... ja, vad ska man säga. Som allt vändes till det så bra som vi har idag. Alla förhållanden stöter på problem, vissa klaras upp och vissa kastas bort. Vi kastade bort vårat under 1 år, sen hittade vi tillbaka och har de nu så bra som det kan bli. Så himla glad att vi fann tillbaka.

Jag älskar honom så himla mycket.

Ibland vill man ha det som är precis framför en, man är bara för blind för att se det just då.

Idag ser jag det jag alltid velat ha, och jag ser det i Jonas varje dag.