Enligt min Jonas så kan man det.

Så nu ska vi bara lägga all skit bakom oss och älska varann som vi gör och gjorde innan den här natten till idag.

Men jag känner mig så krossad att jag inte kan stå upp. Jag kan inte äta ens, trodde jag kunde vila när Miranda var på dagis men inte ens det. Jag bara grät. Blev arg. Och  lite annat.

Jag vill bara ha ett normalt liv utan svek och lögner, tårar och ilska.

Kan jag bara få vara förälskad i min Jonas som jag innerst inne är varje dag!?

Hur ska jag kunna överse detta?

Två år tillbaka så är nästan 1 år av dom utan Jonas. Det senaste året har varit en total omställning för oss båda. Vi fann tillbaka till varann. Och det har varit bättre än... ja.. ni kan inte ens föreställa er hur lycklig man är när man känner att man har hittat sin rätte. Allt lyfts upp och det får dig att skratta, för så glad gör han dig.

Det krävs en hel del för att hitta den rätta. And he´s the one. Så ska en sak för två år sedan förstöra?

mmm jag hatar verkligen mig själv för att jag gör som jag gör. 

..men hatar det andra mer.

Man har bara sig själv att skylla egentligen.... uh, Det där tog hårt att skriva.