Vet inte riktigt vad jag ska skriva, den här veckan började i sorg för en massa människor.

Två personer har lämnat jorden. Två personer som nu får finnas i våra tankar och hjärtan. Det gör ont i många nu vet jag.

Två personer som lämnat stor sorg i våra hjärtan. All tanke till alla er som mist någon närstående.

Jag själv har inte stått nära någon som gått bort, så därför skriver jag ner tankar till alla er som mist någon. Mina kära vänner som stod dessa underbara personer nära... jag vet och kan inte förstå hur det måste kännas. Släkt, vänner ...

Jonas, det gör ont i mig att veta om att du får ta den här smärtan just nu på jobbet. Alla er. önska att jag fick krama om dig och säga att det kommer bli bättre, han är på en bättre plats nu som är bra. Och att han är lyckligare nu.

Till alla er andra som mist Rickard. Kan bara se hur ni alla mår, och det gör så ont att inte kunna hjälpa eller förstå. Så nej jag vet inte vad jag ska skriva riktigt.

En sånhär smärta kan inte beskrivas i ord ens. Jag hoppas det snart lugnar ner sig.

Varför ska det behöva vara såhär.

Livet ska vara tills man somnar in, inte innan .

Vila i frid.